Hyfs och vett

Biologisk moralforskning

jarlochorangutang

Det finns ett flertal infallsvinklar som gör den nya moralforskningen extra intressant. Antropologisk forskning, t ex visar stora likheter i grundläggande moraliska uppfattningar världen över. Studier på grupplevande däggdjur visar att ”moral” har djupa biologiska rötter. En av forskarna, Marc Hauser, har slagits av likheten med språkinlärningen hos barn, där det talade språket vi omges av, möter en förprogrammerad hjärna. Moralsinnet verkar utvecklas på liknande sätt, vi tillägnar oss en ”moraliska grammatik”, där olika stadier passeras under uppväxtåren. Hjärnforskning visar dessutom att olika typer av moral tycks ha sina bestämda lägen i hjärnan och att nedsatt funktion leder till moraliska brister, vilket kan ses vid vissa demenssjukdomar och hos psykopater.

Vårt moraliska sinne tycks ha flera övergripande egenheter, som alltid slår till, närmast som en ”moralisk intuition”. Vi känner ett starkt behov att få reda på avsikten med en handling från andra människor, särskilt om den skadat oss. Sker det med eller utan vilje, frågar vi oss. Vi tycks också ha ett universellt behov av att straffa de som gör moraliska överträdelser, ibland kan denna indignation vara så stark att vi själva är beredda att acceptera förluster bara syndaren får sitt straff. Vi drivs alltså i vårt moraliska omdöme av en lång rad känslor, varav en del är mer allmänna, andra mer specifika, beroende på vilket moralsystem som är involverat.

tunga